En jul präglad av Julevangeliet är förvisso en gemenskapens stora högtid. Barnet som Maria födde kallar Herrens profet för Immanuel, ”Gud med oss” (Jes 7:14). I Honom finner vi den fullkomliga, frälsande, livgivande gemenskapen. I Jesusbarnet kom Herren Gud till vår värld den första julnatten för att bli ett med oss människor. Jesus Kristus, avlad av Helig Ande och född av jungfrun Maria, sann Gud och sann människa. Han kom för att sona vår gudsfientlighet och erbjuda oss syndiga människor delaktighet i Guds egen rättfärdighet och helighet. I Jesus är Gud med oss och vi med Gud.
I Jesus Kristus erbjuds vi en ny början till ett sant, rättfärdigt och rent mänskligt liv. Ett människoliv så som Herren velat att det skulle få vara då han skapade Adam och Eva före syndafallet, då jorden ännu var Guds paradis. I den förening med Jesus Kristus som dopet och tron på Bibelns ord skapar, får vi gemenskap med en ny ren och rättfärdig stamfader och blir delaktiga i det rena och rättfärdiga människosläkte Han nyskapat. Dödliga syndare förblir Guds barn så länge de lever här på jorden. Men samtidigt är de omslutna av Jesu renhet och rättfärdighet som för dem i in Guds evighet. Så görs vi till syskon med alla medmänniskor som genom sitt kristna dop och sin bibliska tro är Guds barn. I Jesus inlemmas vi i Kristi kyrkas världsvida gemenskap som sträcker sig ända in i himmelen där Guds heliga änglar bor och verkar. I julbudskapet erinras vi om detta när vi betänker att Jesus hälsades välkommen till jorden av judiska herdar från trakten kring Betlehem, av vise män från det avlägsna österlandet och av Guds änglar som stämde upp till lovsång i himmelen över markerna där herdarna vaktade sin hjord.
Julen är också gemenskap med våra fäder i tron. För det flesta är julfirande otänkbart om man inte får stämma in i kända, vackra och uppbyggliga julhymner från olika skeden i Kristi kyrkas historia. Därigenom inte bara påminns vi om, utan vi bekänner också den kristna grundsanningen att Herren är med oss alla dagar intill tidens slut. För Guds folk bildar inte bara en gemenskap i rummet i det att dess medlemmar finns bland jordens alla folk. Det är också en gemenskap över tidens gränser. I Bibeln kommer detta ständigt till uttryck. Gamla testamentet är fyllt av utsagor där händelser, personer och sanningar omtalade i olika tider i Israels historia också får betydelse i andra tider och i andra bibliska sammanhang. Och Jesus och apostlarna tar ju fasta på dessa händelser, personer och sanningar för att, ofta med direkta citat, proklamera att Guds tilltal till och handlande med Guds folks tidigare släktled pekar på Jesu frälsningsverk. Så förkunnar t.ex. julevangeliet att Jesus är av kung Davids rot och stam, född i Davids stad Betlehem. Den fäderneärvda bibliska kristna trostraditionen, kyrkans hymner och gudstjänstspråk, ibland med ålderdomlighetens prägel, hör till det omistliga i Gudsfolkets liv. För de vittnar som sagt om att gemenskapen kring Herren förenar Guds barn idag med fäder i tron från svunna tider.
Så erinrar Julevangeliets skildring av den Heliga familjen om äktenskapets och familjens gemenskap. Tillsammans beger sig Josef och Maria med barnet hon skall föda till Betlehem. Tillsammans tar de emot herdarnas och de vise männens hyllning. Tillsammans flyr de till Egypten efter att Herren i en dröm givit Josef i uppdrag att ta sitt faderliga ansvar och rädda sin familj undan faran som Herodes mordlust innebar. Gemenskap i lyckan över det nyfödda barnet och gemenskap i den påtvingade landsflyktens olycka. Vi ser en familjens gemenskap kring Guds son Jesus under Faderns beskydd och ledning och med den Helige Andes närvaro i sinnena. Denna familjära sida av den bibliska gemenskapstanken upplever inte alla. Den som vill följa Herren får se den som en gåva och ett uppdrag givet av Herren. Och även om man saknar en familjegemenskap får man glädjas över den för evigt livsavgörande gemenskapen som fick inleda denna betraktelse: Guds eviga gemenskap med oss syndare i Immanuel, Jesus Kristus, vår Frälsare, Herre och broder som föddes in i vår värld för nu mer än 2000 år sedan!
Patrik Toräng
Comments