TEMA
Fria eller fälla
Andra årgångens läsningar
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Sak 7:8-10
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar
och visa varandra
godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan
och den faderlöse,
främlingen och den fattige,
och tänk inte ut ont
mot varandra i era hjärtan.”
EPISTEL
Rom 2:1-4
Guds rättvisa dom över alla
Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?
4 Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse?
EVANGELIUM
Joh 8:1-11
Jesus och äktenskapsbryterskan
Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.
3 Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4 och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" 6 Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.
7 När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." 8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!"
PSALTARPSALM
Psalm 27: 1-14
Gemenskap med Herren
Av David.
Herren är mitt ljus
och min frälsning.
Vem skulle jag frukta?
Herren försvarar mitt liv.
Vem skulle jag vara rädd för?
2 När de onda kommer emot mig
för att sluka mig,
mina motståndare och fiender,
då ska de själva snava och falla.
3 Om en här belägrar mig
räds inte mitt hjärta,
om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av Herren,
detta söker jag:
att få bo i Herrens hus
i alla mina livsdagar,
för att se Herrens ljuvlighet
och söka honom i hans tempel.
5 Han gömmer mig i sin hydda
på olyckans dag,
han beskyddar mig i sitt tält,
han för mig upp på klippan.
6 Nu är mitt huvud högt
över mina fiender omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans tält,
jag vill sjunga och spela
till Herren.
7 Herre, hör min röst när jag ropar,
förbarma dig över mig
och svara mig!
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"
Ditt ansikte, Herre, söker jag.
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
avvisa inte din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du min frälsnings Gud.
10 Om min far och min mor
överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Utlämna mig inte
åt mina fienders vilja,
för falska vittnen stiger fram
mot mig och andas våld.
13 Jag är viss om att få se
Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
var stark och modig i ditt hjärta
och hoppas på Herren!