TEMA
Den kämpande tron
Första årgångens läsningar
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
1 Mos 32: 22-30
22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. 23 Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. 24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". 28 Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat." 29 Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där. 30 Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats."
EPISTEL
2 Kor 6: 1-10
1 Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag. 3 Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. 4 Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, 5 under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, 6 i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, 7 med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, 8 under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. 9 Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, 10 vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.
EVANGELIUM
Matt 15: 21-28
21 Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. 22 Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23 Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." 24 Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." 25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27 Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28 Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
PSALTARPSALM
Psalm 35: 19-28
19 Låt inte dem få glädja sig över mig
som utan orsak är mina fiender.
Låt inte dem få blinka med ögonen
som utan anledning hatar mig.
20 Ty det är inte frid de talar,
svekets ord tänker de ut
mot de stilla i landet.
21 De spärrar upp munnen mot mig,
de säger: "Rätt åt honom,
nu ser vi det med egna ögon!"
22 Du, Herre, ser det, tig ej.
Herre, var inte långt ifrån mig.
23 Vakna, stå upp, skaffa mig rätt,
tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte säga i sina hjärtan:
"Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"
Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."
26 Låt alla komma på skam och blygas
som gläds över min olycka.
Låt dem gå klädda i skam och blygsel,
dessa som förhäver sig över mig.
27 Låt dem jubla och glädja sig
som unnar mig min rätt.
Låt dem alltid kunna säga:
"Lovad vare Herren,
som unnar sin tjänare frid!"
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet,
ditt lov dagen lång.