TEMA
Gud eller världen
Första årgångens läsningar
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Pred 12: 1-7
1 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer
och de år då du skall säga:
"De ger mig ingen glädje";
2 ja, innan de förmörkas,
solen och ljuset, månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
3 då väktarna i huset darrar
och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få
och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
4 då båda dörrarna mot gatan stängs till,
och ljudet från kvarnen försvagas;
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
5 då man är rädd för var backe
och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft;
då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
6 innan silvertråden brister
och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
7 då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud som gav den.
EPISTEL
1 Joh 4: 16-21
16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
EVANGELIUM
Luk 16: 19-31
19 "Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. 26 Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. 27 Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus 28 för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. 29 Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."
PSALTARPSALM
Psalm 13: 2-6
2 Hur länge, Herre, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
3 Hur länge skall jag oroas i min själ
och ängslas i mitt hjärta dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
4 Se till mig och svara mig, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
5 Låt inte min fiende säga:
"Jag blev honom för stark"
och mina ovänner glädja sig när jag vacklar.
6 Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta jublar över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.
Comments