Betraktelse nr 3 2019/ nr 1 2020

Jesus sade till sina lärjungar: ”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall jag också bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall jag också förneka inför min Fader i himlen.” (Matt 10:32-33)

Vad lätt det verkar vara att få evigt himmelskt liv med Gud! Det är bara att inte förneka Jesus inför människor.

    Men låt oss inte bortse från inledningen: Det gäller också att inför människorna bekänna Jesus. D.v.s. Bibelns Jesus Kristus. Inte en ”jesusgestalt” som människor själv funderat fram, om än med inspiration från Skriftens vittnesbörd.

Att bekänna Bibelns Jesus inför människorna kan vara både bekvämt och obekvämt. Bland kristna trossyskon är det underbart. Det är gott att sjunga till Herrens ära i gudstjänsten, att samlas kring nattvardsbordet och att dela glädjeämnen, sorger och tankar kring allt som sker med bröder och systrar i Jesus Kristus.

   Men inför de medmänniskor som inte delar min bibliska tro kan det vara svårare. Många respekterar min övertygelse. De kan t.o.m. vara lite avundsjuka: Jag har en tillit till den makt som är tillvarons urgrund, Herre och mål som de saknar. Andra är oförstående men respekterar mig och min tro. Så finns det de som är fientliga. Som kanske tycker det är obekvämt att umgås med dem som öppet bekänner sig till en tro som strider mot värderingar och synsätt som omfattas av majoritetssamhället. Vissa är direkt aggressiva. De angriper gärna kristna för deras tro, och i deras frånvaro talar de illa om dem och deras övertygelse. På S:t Stefanus dag - Annandag jul - då de citerade orden läses i gudstjänsten (då 3:e årgångens texter brukas), uppmärksammas det lidande som bekännelsen av Jesus inför människorna kan ge upphov till. Det kan vara hån och mobbing, men också blodig förföljelse. Kristna är den mest förföljda gruppen i hela världen!       

Även i vårt land ger kristen tro upphov svåra konflikter. Det är i grunden inget att förvånas över. Jesus sade: ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Relationen till Herren skall skilja en son från sin far, en dotter från sin mor, så att man får sina egna till fiender.

   Det var också de första kristnas erfarenhet. Likt Herren förföljdes de av medlemmar i det utvalda folk som de själva och Herren tillhörde. Den förste martyren, Stefanus, stenades till döds av en judisk mobb. Det skall naturligtvis inte förstås som att judar skulle vara speciellt onda – Jesus och apostlarna var ju judar! Och det skulle inte dröja länge innan judarna skulle bli grymt förföljda inte minst av kristna som i fråga om övertygelse i grund stod judarna speciellt nära. Förhållandet påminner oss om att de som är oss nära kan bli de värsta fienderna. Se på alla de strider som rasat mellan kristna av olika bekännelser!

Ju närmare en människa står mig, t.ex. känslomässig, i fråga om släktskap eller umgänge i det dagliga livet, desto värre är det då min gudstro bryter den goda, förtroendefulla relationen. Men    ibland måste det bli så. Jesus driver det till sin spets: ”Den som älskar sin far eller mor, sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig”. Det är ett kors Guds barn har att bära. Men splittringen tränger ända in i det egna hjärtat. ”Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det”. M.a.o.: Inget på jorden, vare sig nära relationer eller materiell trygghet får vara viktigare än att ha frid med vår Herre och Gud.

   Synden hindrar oss dock från att så älska Gud av hela vårt hjärta som vi borde: Vi brister i de nödvändiga offer Herren kallar oss till. Så är bekännelsen till Jesus inte minst en bekännelse av min tillit till nåden och förlåtelsen Gud ger mig i Jesu namn och blod för min oförmåga att bära Kristi kors som jag borde.

   Den bekännelsen rymmer även ett hopp om att också de som inte nu delar min tro en dag skall låta sig omvändas. Märk väl: bland dem som gillade lynchningen av martyren Stefanus var Saulus från Tarsus. En dag övervanns hans otro av Herrens kärlek, kraft och nåd. Han blev Paulus, apostel och kristenhetens störste missionär.

   Må Gud bevara oss i den bibliska, apostoliska tron hur mycket vi än får lida för den!  

Hälsning nr 3 2019/ nr 1 2020

Nummer 3 2019 / 1 2020

Kära vänner,

    Härmed översänds församlingsblad för vårteminen 2020. Predikoturerna är preliminära vad avser präst som leder gudstjänst.

    Under höstterminen har vi firat nästan samtliga gudstjänster, som liksom tidigare samlar ungefär 15-30 personer i alla åldrar, i EFS-kapellet. Gudstjänsterna 4 advent och Annandag jul kommer att äga rum på Bantorget 5 p.g.a. iordningställande av kapellet för EFS-församlingens julfirande. Vi har också samlats i IOGT:s lokal då våra gudstjänster följdes av rådslag (6/10) samt adventsfika (1/12). Då vi har en längre ”eftersits” – vid adventsfikat i år hade vi en frågerunda om reformationen i Skåne – upplevs lokalerna på Bantorget speciellt ändamålsenliga. Dessutom har höstens bibelstudier, då vi bl.a. begrundat predikningar av förre domprosten i Växjö, Gustaf Adolf Danell, förlagts till något av smårummen på Bantorget 5. Även under våren kommer en del gudstjänster/samlingar att äga rum på IOGT.

   Vår medverkan i Akademiska Föreningens hälsningsgille uteblev i höstas p.g.a. platsbrist orsakad av ombyggnad av AF-borgen. Eventuellt kommer vi att presentera vår församling vid vårterminens gille som äger rum fredagen 7/2. Hör av dig till undertecknad om du vill medverka! Beträffande höstterminen kan också nämnas att Samuel Dernestål, som tillika med Eva Hergens är kyrkvärd, representerade vår församling vid Provinskonventet i Stockholm lördagen 19/10. Samt att några av oss träffades på Bishops Arms 25/10 för ”bordssamtal” om olika ämnen. Ytterligare sådana träffar kommer att äga rum under vårteminen. Kontakta Andreas K för mer information.

   Ett stort glädjeämne bland höstterminens alla begivenheter är två gudstjänster i Helsingborg. Efter att ha tagit del av önskemål från medkristna i staden med omnejd att Missionsprovinsens påbörjar gudstjänstverksamhet här, inbjöds till gudstjänst 10/11 och till högmässa 8/11. Dessa ägde rum i EFS-kyrkan i centrala Helsingborg (Bruksgatan 17). Den första gudstjänsten leddes av vår biskop Bengt Ådahl som också höll ett anförande över ämnet ”Vad vilja Missionsprovinsen?” Det korta svaret är att samla medkristna till gudstjänst i Ande och sanning så att Ordet och sakramenten får bevara Guds folk i tron och ge det frimodighet att på olika sätt vittna Evangeliet för sin nästa. Högmässan 2 advent leddes av Andreas K och Mattias Lindström. Båda gudstjänsterna samlade omkring 50 deltagare varav många barn. Under vårterminen är ytterligare tre gudstjänster inplanerade samma plats och tid (kl.15.00 – 19/1 gtj; 2/2 hm; 16/2 hm). Vill man via e-post informeras om verksamheten går det bra att maila gemenskapens kantor Adam Davidsson: adam.davidsson@missionsprovinsen.se.  

    Efter ett litet uppehåll kring årsskiftet återupptas våra gudstjänster med högmässa Trettondedag jul. Söndagen 26/4 följs gudstjänsten på IOGT av rådslag och årsmöte. Då är det dags för val av nytt kyrkoråd/styrelse för Föreningen S:t Markus församling i Lund. Vill man bli medlem i vår förening kan man betala medlemsavgiften till undertecknad. 50 kr per person fr.o.m. 2020.

   Lördagen 30/5 blir det konfirmationsgudstjänst. Det är undertecknads dotter Mathilda som skall bekräfta att hon vill leva i sitt dop. (Mathilda följer med klasskamrater i den kristna Johannesskolen konfirmationsundervisning i danska Folkekirkens församling i Hilleröd. Undervisningen kompletteras här hemma.) Alla är varmt välkomna att delta i högtidsgudstjänsten!  

   Vi hoppas även kunna fortsätta med bibelstudier i någon form. Kontakta Samuel D eller mig för info om detta.

    Också gudstjänsterna i Ravlunda fortsätter: 6/1 (hm); 19/1; 9/2; 1/3 (hm); 22/3; 19/4 (hm); 17/5; 31/5 (hm) samt 14/5. De leds av mig eller Jan-Erik Appell och inleds kl.15.  

 Så tillönskar jag Er en välsignad Jul och ett Gott Nytt år 2020!  PT

Betraktelse nr 2 2019

Katekesförklaring över Andra budet

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.

Vad är det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte brukar hans namn till onda önskningar, svordomar, vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkallar det i all nöd, ber, tackar och lovar.

”Liksom första budet, Du skall inga andra Gudar hava jämte mig, har undervisat hjärtat och lärt oss om tron, så för oss nu detta andra bud utåt, och vill vända vår mun och vår tunga till Gud. Ty det första som bryter fram ur hjärtat och visar sig, är orden.” Så skriver Martin Luther i Stora katekesen (SK) om det Andra budet. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen, säger Herren Jesus i Matteusevangeliets 12:e kapitel. Våra ord vittnar om tro och otro, om gemenskap med Gud eller avsaknad av denna. I ett avkristnat land präglas de flestas tal av otro. Det är ju tydligt i Sverige där svordomar används i dagligt tal av nästan alla. Det avslöjar vårt folks bortvändhet från Gud. Och bortvändhet från Gud framkallar olyckor som kan ses som Guds straff för otron. Så kopplar Herren en hotelse till detta bud: ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn. Luther menade att förfallet i samhället berodde på hjärtats otro som avslöjades av missbruk av Herrens namn. Han menade att det stod värre till än någonsin förr: ”Ty här finnes ingen verklig styrelse, ingen lydnad, pålitlighet eller tro, utan idel otyglat, obändigt folk, på vilka ingen undervisning eller bestraffning hjälper. Detta är Guds vrede och straff, emedan man så fräckt föraktat detta bud.” (SK)

Det grövsta missbruket av Guds namn är att återge Guds vilja och verk på ett osant sätt: Falsk lära är missbruk av Guds namn! Man ger sken av att tala Guds sanna ord men i själva verket förvränger man Guds ord till lögn. Grovt missbruk av Guds namn är det också när man med ed åberopar Bibelns Gud för att bedyra att något är sant fastän man vet att det är osant. ”Ty att ljuga och bedraga är väl i och för sig en stor synd, men blir så mycket svårare, om man därtill vill rättfärdiga bedrägeriet, och för att bekräfta sitt falska påstående åberopar Guds namn och gör detta till ett täckelse för sin skändlighet. På så sätt blir av en lögn en tvåfaldig, ja, en flerfaldig lögn.” (SK) Men det är gott att i rättssalen vid Guds namn bedyra ett sant påstående. Då gör man Gud till vittne att en sak verkligen är som man säger.

Så finns det ett skenheligt sätt att missbruka Guds namn. Det sker, skriver Henric Schartau i sin Bibliska katekes, då ”man ställer sig mera andlig, och mera angelägen om Guds ord än man verkligen är”. Man talar fromt för att skapa en from fasad. Men fasaden döljer ett hjärta där mycket orätt och orenhet rör sig.

Ofta missbrukar vi Guds namn av tanklöshet eller trötthet. Till exempel då vi läser något om Gud eller talar med Gud i bönen, ”utan att tänka på vem man läser om eller talar med” (Schartau).

Men risken att missbruka Guds namn får inte hindra oss från att rätt bruka det. Gud bjuder oss, skriver Luther, att bruka Guds namn ”till sanning och allt gott, som då man rätteligen avlägger ed …. när man rätt undervisar, anropar Guds namn i nöd, tackar och lovar i medgång.” Föräldrar bör inprägla i deras barn, ”att man vid åsynen av något förskräckligt skall göra korstecken och säga: ’Hjälp, käre Herre Kristus!’. Likaså när något gott oväntat händer, att man då säger: ’Gud vare tack och lov!’ Då påminner man sig om Guds närvaro, hans goda omsorg och hans makt att hjälpa. Samtidigt håller man djävulen borta genom att Guds namn rätt brukas och åkallas.

Vi är kallade att åkalla Herren i nöden. Inte minst i syndanöden. Gud kan vi förenas med eftersom Jesus Guds son sonat vår synd och uppfyllt all rättfärdighet i vårt ställe. Även om du är i svår nöd eftersom du själv syndat grovt eller faller i synd om och om igen, så förtvivla inte, utan be Herren om hjälp och tröst. Fadern i Himmelen sände ju sin Son till oss för att vi, fallna människor, frimodigt skall få åkalla Honom i djup syndanöd. Detta i visshet om att vi även då, när vi felat, i Jesus vår Frälsares namn, äger Herrens nåd, omsorg och eviga liv! Gud vare tack att Han är oss syndare nådig!

Patrik T