Katekesförklaring över Andra budet
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.
Vad är det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte brukar hans namn till onda önskningar, svordomar, vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkallar det i all nöd, ber, tackar och lovar.
”Liksom första budet, Du skall inga andra Gudar hava jämte mig, har undervisat hjärtat och lärt oss om tron, så för oss nu detta andra bud utåt, och vill vända vår mun och vår tunga till Gud. Ty det första som bryter fram ur hjärtat och visar sig, är orden.” Så skriver Martin Luther i Stora katekesen (SK) om det Andra budet. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen, säger Herren Jesus i Matteusevangeliets 12:e kapitel. Våra ord vittnar om tro och otro, om gemenskap med Gud eller avsaknad av denna. I ett avkristnat land präglas de flestas tal av otro. Det är ju tydligt i Sverige där svordomar används i dagligt tal av nästan alla. Det avslöjar vårt folks bortvändhet från Gud. Och bortvändhet från Gud framkallar olyckor som kan ses som Guds straff för otron. Så kopplar Herren en hotelse till detta bud: ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn. Luther menade att förfallet i samhället berodde på hjärtats otro som avslöjades av missbruk av Herrens namn. Han menade att det stod värre till än någonsin förr: ”Ty här finnes ingen verklig styrelse, ingen lydnad, pålitlighet eller tro, utan idel otyglat, obändigt folk, på vilka ingen undervisning eller bestraffning hjälper. Detta är Guds vrede och straff, emedan man så fräckt föraktat detta bud.” (SK)
Det grövsta missbruket av Guds namn är att återge Guds vilja och verk på ett osant sätt: Falsk lära är missbruk av Guds namn! Man ger sken av att tala Guds sanna ord men i själva verket förvränger man Guds ord till lögn. Grovt missbruk av Guds namn är det också när man med ed åberopar Bibelns Gud för att bedyra att något är sant fastän man vet att det är osant. ”Ty att ljuga och bedraga är väl i och för sig en stor synd, men blir så mycket svårare, om man därtill vill rättfärdiga bedrägeriet, och för att bekräfta sitt falska påstående åberopar Guds namn och gör detta till ett täckelse för sin skändlighet. På så sätt blir av en lögn en tvåfaldig, ja, en flerfaldig lögn.” (SK) Men det är gott att i rättssalen vid Guds namn bedyra ett sant påstående. Då gör man Gud till vittne att en sak verkligen är som man säger.
Så finns det ett skenheligt sätt att missbruka Guds namn. Det sker, skriver Henric Schartau i sin Bibliska katekes, då ”man ställer sig mera andlig, och mera angelägen om Guds ord än man verkligen är”. Man talar fromt för att skapa en from fasad. Men fasaden döljer ett hjärta där mycket orätt och orenhet rör sig.
Ofta missbrukar vi Guds namn av tanklöshet eller trötthet. Till exempel då vi läser något om Gud eller talar med Gud i bönen, ”utan att tänka på vem man läser om eller talar med” (Schartau).
Men risken att missbruka Guds namn får inte hindra oss från att rätt bruka det. Gud bjuder oss, skriver Luther, att bruka Guds namn ”till sanning och allt gott, som då man rätteligen avlägger ed …. när man rätt undervisar, anropar Guds namn i nöd, tackar och lovar i medgång.” Föräldrar bör inprägla i deras barn, ”att man vid åsynen av något förskräckligt skall göra korstecken och säga: ’Hjälp, käre Herre Kristus!’. Likaså när något gott oväntat händer, att man då säger: ’Gud vare tack och lov!’ Då påminner man sig om Guds närvaro, hans goda omsorg och hans makt att hjälpa. Samtidigt håller man djävulen borta genom att Guds namn rätt brukas och åkallas.
Vi är kallade att åkalla Herren i nöden. Inte minst i syndanöden. Gud kan vi förenas med eftersom Jesus Guds son sonat vår synd och uppfyllt all rättfärdighet i vårt ställe. Även om du är i svår nöd eftersom du själv syndat grovt eller faller i synd om och om igen, så förtvivla inte, utan be Herren om hjälp och tröst. Fadern i Himmelen sände ju sin Son till oss för att vi, fallna människor, frimodigt skall få åkalla Honom i djup syndanöd. Detta i visshet om att vi även då, när vi felat, i Jesus vår Frälsares namn, äger Herrens nåd, omsorg och eviga liv! Gud vare tack att Han är oss syndare nådig!
Patrik T