Hälsning nr 2 2018

Kära vänner,

Härmed översänds församlingsblad med predikoturer för sommaren och hösten 2018. Predikoturerna är preliminära vad avser präst som leder gudstjänst.

Först något om vårterminens begivenheter.

Söndagen 21/1 hölls dopgudstjänst, vid vilken Julia och Aron De Almeida upptogs till medlemmar i Kristi kyrka. Det var en stor högtidsstund för Julia och Aron, för vår församling och för Kristi kyrka på jorden och i himlen. Julia har sedan tillsammans med Johanna Toräng deltagit i konfirmationsundervisning på Gratia Dei i Kristianstad. Sex lördagar har de båda flickorna tillsammans två pojkar från S:t Andreas församling i Småland/Blekinge samt ytterligare två medkristna, undervisats i den kristna tron av undertecknad och kh Magnus Olsson. Vi hoppas att dessa samlingar kan få en fortsättning i form av en ungdomsgrupp. Hör gärna av er om ni önskar mer information om detta. Julias och Johannes konfirmation äger rum lördagen 11/8 kl. 11 i EFS-kapellet. Det är en offentlig gudstjänst och alla är välkomna att delta!

Vid högmässan 22/4 tog vi avsked av Michaela och Adam som flyttat till Eksjö där Michaela fått arbete som tingsnotarie. Vi tillönskar dem Herrens välsignelse över vistelsen i Småland. Och vi uttrycker vårt tack för deras engagemang i församlingen. Inte minst för Adams enastående insatser som kyrkomusiker!

Vid församlingens rådslag och årsmöte 29/4 förrättades bl.a. val till vårt kyrkoråd. Rådet, som också är styrelse för Föreningen S:t Markus församling Lund, består nu av följande ledamöter. Ordinarie: Magnus Aspenberg; Adrian De Almeida; Eva Hergens; Andreas Karlgren; Patrik Toräng (ordf.), Martin Truedsson och Karin Werell. Suppleanter: Kerstin Sidenvall-Karlgren och Andreas Eckström. Kerstin kommer i sommar att överta kassörsuppdraget.

Gudstjänsten på Kristi Himmelsfärdsdag var sammanlyst till Gratia Dei i Kristianstad där S:t Johannes, S:t Andreas och S:t Markus församlingar, Missionsprovinsens församling i Växjö och Lutherstiftelsens gudstjänstgemenskap på Österlen höll gemensam kyrkodag. Dagen inleddes med högmässa ledd av Magnus Olsson och Jan-Erik Appell. Efter lunch höll VDM Andreas Karlgren ett föredrag över det allmänna och det särskilda prästadömet. Speciella samlingar ordnades för de många barnen. Nästan 100 personer deltog. Stort tack till alla som medverkade och bidrog till att kyrkodagen blev så välarrangerad och lyckad!

Som framgår av predikoturerna, kommer vi fr.o.m. sommaren att fira nästan samtliga gudstjänster i EFS-kapellet på Biskopsgatan 10. Om EFS-församlingen och vår församling är nöjda med detta, blir det förmodligen så, att alla våra gudstjänster förläggs till kapellet ifråga fr.o.m. februari 2019. Fördelarna med denna förändring är ju att man slipper de praktiska bekymren och andra olägenheter med att vara i olika lokaler, samt vi får fira alla våra gudstjänster i ett riktigt kyrkorum. Under höstterminen kommer hyreskostnaden att vara ungefär densamma som på IOGT, men EFS har aviserat en höjning nästa termin från 625 till 750 kronor/tillfälle (hälften av avgiften som annars tas ut för hyra av kapellet).

Fredagen 7/9 hålls Akademiska föreningens hälsningsgille som vi hoppas kunna medverka vid. Hör av dig om du vill hjälpa till!

Utöver gudstjänsterna är ännu inga andra samlingar inplanerade under hösten. Finns det önskemål om sådana (föredrag vid kyrkkaffe, bibelstudier, m.m.) tas förslag tacksamt emot.

Avslutningsvis vill jag uppmärksamma valet av efterträdare till Roland Gustafsson som Missionsbiskop. Vid Missionsprovinsens konvent i Göteborg lördagen 13/10 kommer en av de tre kandidater som utsetts av prästkollegiet, att väljas: Gunnar Andersson (Umeå), Rolf Pettersson (Lilla Edet) eller Bengt Ådahl (Halmstad).

Tillönskar er alla en välsignad fortsättning på sommaren! Patrik

BETRAKTELSE

Du skall inte ha några andra gudar jämte mig. Vad är det? Vi skall frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom.

Så lyder det första budet i dekalogen och Martin Luthers förklaring till budet i Lilla katekesen.

Din Gud är den du väntar dig allt gott av, skriver Luther i Stora katekesen. Bakom denna sanning ligger förhållandet att alla människor har som yttersta strävan att vilja bli lyckliga. För att bli lycklig är man beroende av någon eller något av stor betydelse för en. Det kan vara inbillade gudaväsen, chefen på arbetet, mängden ägodelar eller de som reagerar på mina skriverier på sociala medier. Alla sådana lyckokällor har det gemensamt att de hör den förgängliga världen till. Många av dem är dessutom destruktiva för en själv och för andra. Det finns bara en verklig Gud som kan ge oss människor den sanna, eviga lyckan som kan omfatta hela människosläktet i all evighet. Det är Bibelns Herren Gud Sebaot. Honom möter vi i Bibelns ord, där Jesus Kristus, Gud som blev människa för att frälsa världen från synd, död och djävul, talar till oss. Denna sanning är den viktigaste kunskap och mest underbara insikt ett människohjärta kan äga. Men de flesta i vår civilisation lever som om det inte finns någon helig, allsmäktig skapare och Herre. De kan inte förstå att vi för att bli sant lyckliga är beroende av något/någon som vi varken kan förnimma med våra sinnen eller själva styra över. Därför upplever de inget behov att ha frid med Bibelns Herren Gud Sebaot. Därför söker de sin lycka på annat håll vilket gör dem till avgudadyrkare.

Vi skall frukta och älska Gud över allting. Inget må vara mer avskräckande för mig än att komma bort från den levande Gudens gemenskap. Ingen är vi kallade att älska mer än Honom. Älskar jag Bibelns Gud, älskar jag den enda makt som kan göra både mig och min nästa som jag också älskar, sant lycklig för tid och evighet. Vi får tro att detta är sant. All vår lydnad, allt vårt hopp, all vår förtröstan, alla bekymmer och alla glädjeämnen får vi anförtro åt Bibelns Gud. Han är vår ende Gud då vi låter Honom ha omsorg om oss, och vilar i tron att Han även har omsorg om mina nära och kära.

Men nu kan vi ju inte av egen kraft frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom! Ständigt får andra auktoriteter för stor plats i livet. Jag fjäskar för dem, jag ger efter för deras frestelser och bryter mot Herrens bud, jag förväntar mig för mycket av dem. Så jag har andra gudar jämte den ende sanne Guden.

Vad är då att göra? Vi får besinna att de Tio buden gavs åt Israels folk efter befrielsen ur Egypten. Gud visade sin kärlek till sitt folk oavsett dess kunskap om hans bud eller förmåga att leva efter dem. Ja, fastän folket misslyckades med att följa dem förblev israeliterna Guds folk. De fick fortsätta vandra med Herren i tro på att Hans bud var sanna och i tro på Guds nåd och löften, makt och vilja att hjälpa. De fick vara Guds eget folk, ständigt beroende av Hans förlåtelse.

Du hör dessa ord när din befrielse från avgudamakternas våld redan är fullbordad. Herren Jesus Kristus har, genom sin död och uppståndelse, befriat dig från alla makter som skadar dig, som får dig att skada dig själv och som vill dra dig bort från Gud. Du får lov att i Guds nåd och förlåtelse i Jesus Kristus frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom. Detta fastän du ständigt misslyckas med det. För Guds son Jesus Kristus har sonat alla dina synder. I honom flödar Guds nåd och förlåtelse över dig. Det är inte du som presterar denna tro. Guds Ande har planterat den i ditt hjärta! Att du nu bekänner Bibelns Jesus Kristus som din ende Herre och frälsare och vill följa honom i tro och lydnad, vittnar om att du av Guds Ande förenats med den treenige Guden och alla Hans heliga. I den tron får du ha Herren Gud Sebaot som din ende Gud, osynlig men också oförgänglig, outgrundlig men också allgod och allsmäktig, allestädes närvarande och personligen ständigt tillgänglig för dig i Guds ord och sakrament. Detta i väntan på att Jesus Kristus en dag skall komma tillbaka och låta dig skåda Honom, den ende sanne Guden, den ende som kan göra dig och alla sant och evigt lyckliga! PT

Epifania

… betyder ungefär ”uppenbarelse”. I kristenheten är det namnet på den högtid som i Sverige kallas Trettondedagen: Guds ljus uppenbarade sig för oss människor då Guds son föddes som människa och vår Frälsare, och lät oss se Guds ljus som ger evigt liv. Trettondedagstiden kan vara upp till sex söndagar (beroende på när påskhögtiden infaller). Enligt den äldsta traditionen handlar de tre första evangelieläsningarna denna period om de vise männens tillbedjan av Jesusbarnet, Jesu dop i Jordanfloden och tecknet Jesus utförde vid bröllopet i Kana då han förvandlade vatten till vin: Epifania kallas därför också ”de tre miraklernas fest”.

Trettondedagen är den äldsta kristna högtid som, till skillnad från påsk och pingst, inte har några judiska rötter. Det är också den äldsta högtid som firas ett bestämt datum, nämligen den 6 januari. Vissa har menat att det först var en kristen ”mothögtid” till ett firande av Jesu dop som s.k. gnostiker – en slags villolärare – i Egypten ägnade sig åt. Dessa menade att Jesus från Nazaret blivit Guds son först då han döptes av Johannes döparen. Enligt kyrkofadern Clemens av Alexandria (150-216) firade medlemmar av denna sekt denna händelse den 10 eller den 6 januari. Den kristna kyrkan inledde ett bibliskt firande av Jesu dop som en reaktion mot gnostikernas högtid. En annan kyrkofader, som f.ö. hette Epifanius, skriver att Jesus föddes den 6 januari. Två år senare detta datum skall han ha hyllats av de vise männen och 30 år därefter ägde vinundret i Kana rum. Evangelisten Johannes skriver ju som en kommentar till vinundret, att detta var ett tecken genom vilket Jesus uppenbarade sin härlighet för lärjungarna (Joh 2:11).

Det är emellertid först framemot det 5:e århundradet som Epifaniafirandet omvittnas på ett tillförlitligt sätt. Det verkar ha uppstått i Egypten och gällde då Jesu födelse och dop. I Rom firades emellertid sedan länge Jesu födelse den 25 december. Den seden blev fr.o.m. 400-talet allmänt praktiserad i västkyrkan. Epifania blev då en viktig högtid vid sidan av julen. Händelsen då de vise männen från det avlägsna österlandet tillber Jesus understryker både att Han är sann Gud och att hans kallelse är att vara alla människors frälsare. I östkyrkan förblev Epfania framförallt ett högtidlighållande av Jesu dop. Högtiden är där också en dag då många dop förrättas. I enstaka områden i den östliga delen av kristenheten fortsatte man länge att fira Jesu födelse den 6 januari. De kristna i Armenien gör det ännu idag. (Att andra ortodox kyrkor firar jul den 6/1 beror på att man använder en annan kalender, den julianska, enligt vilken den 6/1 är den 25/12.)

I Västkyrkan kallades epifania ”de tre miraklens fest”- Festdagens röda tråd var uppenbarelsen av Jesu härlighet då han föddes till världen, genom sitt dop invigdes till sin frälsargärning och då man med sitt första tecken uppenbarade sin gudomliga makt. Helgdagen var betydelsefull. Den föregicks ibland av en tre veckor lång förberedelsetid varvid julfirandet sågs som en bakgrund till Epifania. Efterhand koncentrerades firandet till vise männens hyllning av Jesus och kom att kallas ”De Tre Heliga Konungarnas fest”. Men den gamla benämningen glömdes inte bort. Martin Luther kallar Trettondedagen för ”De Tre Heliga Konungarnas dag”. Men han menar att epifania handlar om ”Evangeliet, dopet och vinundret”, framförallt Jesu dop. Luther reagerade mot att Epifania i medeltidskyrkan handlade mera om heliga män än om Kristus. I den romerska kyrkan idag vill man idag lyfta fram Epifania som ”en andra jul” som, till skillnad från den första – den 25/12 – inte är så ”kommersialiserad”. Det kan nämnas att den reformerta delen av kristenheten aldrig firat Epifania.

I lutherdomen firar vi högtiden med glädje. Trettondedagen manar oss att i de vise männens efterföljd tillbe Jesus som sann Gud och världens frälsare. Den erinrar om kyrkans kallelse att genom mission låta julens stjärna, Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, få lysa bland medmänniskor som ännu vandrar i hedendomens mörker.

Patrik T.

Församlingsblad 2 2017

Dalby 2017-12-22

Höstterminen har nått sitt slut, och inför julfirande och årsskifte kommer här ett nytt församlingsblad.

Några större förändringar har inte skett under terminen som gått. Vi fortsätter att samlas till söndaglig gudstjänst i IOGT:s samlingssal eller, då vi firar nattvard, i EFS-kapellet. Vid de flesta gudstjänster har vi söndagsskola och (då vi är på IOGT) kyrkkaffe.

I den protestantiska delen av kristenheten har år 2017 präglats av högtidlighållandet av den lutherska reformationen. Den 31 oktober 1517 offentliggjorde Martin Luther sina 95 teser mot den romerska kyrkans avlatshandel. Som ansvarskännande själasörjare kunde han inte acceptera att kyrkan lurade människor att tro att man kunde få frälsning genom att bidra ekonomiskt till påvens katedralbygge. Reformatorns kamp för sanningen innebar återupptäckten om det som är själva huvudsaken i den kristna tron: Evangeliet om syndernas förlåtelse och frälsning till evigt liv med Gud genom tron på Jesu försoningsverk på Golgata kors. I vår församling har vi med anledning av jubiléet vid kyrkkaffet haft två kortföredrag om Martin Luthers Lilla katekes. Vid det sista jämfördes Luthers skrift med en reformert och en katolsk katekes från reformationstiden (”Heidelbergkatekesen” respektive Petrus Canisius katekes). Det som bl.a. utmärker Luther Lilla katekes är att den är alltigenom biblisk, lyfter fram Jesu försoning som det centrala, är opolemisk och kort. Vidare samlades några av oss på årsdagen av reformationen för ”bordssamtal” på Bishop Arms i Lund. Vi dryftade planer på att under vårterminen anordna offentliga föredrag om ämnen relaterade till kristen tro. Avsikten är bl.a. att nå vänner som, fastän de ännu inte har något regelbundet gudstjänstliv, önskar lära känna den evangelisk-lutherska kyrkokristendom som under århundraden har präglat vårt land och folk. Det är Andreas och Adam som ansvarar för detta projekt. Avkristningen tilltar inte bara i samhället utan också i kristna samfund. Många av oss menar att gemenskaper som vill hålla sig till Bibeln och bekännelsen nu har som en viktig kallelse att erbjuda vilsna nutidssvenskar undervisning om vad sann kristen tro är för något. Kyrkor vars företrädare och gudstjänstordningar lär att frälsning är att ha det bra i detta livet eller avfärdar sanningen att Gud är vår himmelske Fader (och istället lär att Gud lika gärna kan tillbes som vår mor), leder däremot människor bort från Livets väg.

Så ytterligare ett par begivenheter vi har att se fram emot.

Söndagen den 21 januari firas gudstjänst med dop. Det är Julia De Almeida och hennes bror Aaron som, o

m Gud så vill, denna dag kommer att upptas i Kristi kyrka. Högtiden äger rum i EFS-kapellet kl.10.30. Låt oss omsluta Julia och Aron med våra förböner.

Julia och min dotter Johanna har nu uppnått konfirmationsåldern. Under våren är det tänkt att flickorna vissa lördagar skall undervisas i trosläran på Gratia Dei i Kristianstad tillsammans med en eller flera konfirmander från S:t Andreas församling i Blekinge. Lärare blir undertecknad och Magnus Olsson.

Kristi himmelsfärds dag är hela församlingen inbjuden till Gratia Dei. Då är det ”kontraktskonvent” här för Missionsprovinsens gemenskaper, med högmässa och efterföljande samvaro.

Vi skall också nämna att vår församling kommer att vara representerad vid AF:s hälsningsgille fredagen den 26 januari. Hör av er till undertecknad om ni vill medverka.

Avslutningsvis erinrar jag om, att Missionsprovinsens biskop Roland Gustafsson kommer att lägga ned sin herdestav i mars 2019. Hösten 2018 kommer provinskonventet att till Rolands efterträdare välja någon av de tre biskopskandidater som Missionsprovinsens präster skall utse i vår. Låt oss be för det stundande biskopsvalet!

Så tillönskar jag er alla en välsignad jul och ett gott nytt nådens år 2018.

Patrik Toräng