top of page

Betraktelse nr 3 2019/ nr 1 2020

Jesus sade till sina lärjungar: ”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall jag också bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall jag också förneka inför min Fader i himlen.” (Matt 10:32-33)

Vad lätt det verkar vara att få evigt himmelskt liv med Gud! Det är bara att inte förneka Jesus inför människor.

    Men låt oss inte bortse från inledningen: Det gäller också att inför människorna bekänna Jesus. D.v.s. Bibelns Jesus Kristus. Inte en ”jesusgestalt” som människor själv funderat fram, om än med inspiration från Skriftens vittnesbörd.

Att bekänna Bibelns Jesus inför människorna kan vara både bekvämt och obekvämt. Bland kristna trossyskon är det underbart. Det är gott att sjunga till Herrens ära i gudstjänsten, att samlas kring nattvardsbordet och att dela glädjeämnen, sorger och tankar kring allt som sker med bröder och systrar i Jesus Kristus.

   Men inför de medmänniskor som inte delar min bibliska tro kan det vara svårare. Många respekterar min övertygelse. De kan t.o.m. vara lite avundsjuka: Jag har en tillit till den makt som är tillvarons urgrund, Herre och mål som de saknar. Andra är oförstående men respekterar mig och min tro. Så finns det de som är fientliga. Som kanske tycker det är obekvämt att umgås med dem som öppet bekänner sig till en tro som strider mot värderingar och synsätt som omfattas av majoritetssamhället. Vissa är direkt aggressiva. De angriper gärna kristna för deras tro, och i deras frånvaro talar de illa om dem och deras övertygelse. På S:t Stefanus dag - Annandag jul - då de citerade orden läses i gudstjänsten (då 3:e årgångens texter brukas), uppmärksammas det lidande som bekännelsen av Jesus inför människorna kan ge upphov till. Det kan vara hån och mobbing, men också blodig förföljelse. Kristna är den mest förföljda gruppen i hela världen!       

Även i vårt land ger kristen tro upphov svåra konflikter. Det är i grunden inget att förvånas över. Jesus sade: ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Relationen till Herren skall skilja en son från sin far, en dotter från sin mor, så att man får sina egna till fiender.

   Det var också de första kristnas erfarenhet. Likt Herren förföljdes de av medlemmar i det utvalda folk som de själva och Herren tillhörde. Den förste martyren, Stefanus, stenades till döds av en judisk mobb. Det skall naturligtvis inte förstås som att judar skulle vara speciellt onda – Jesus och apostlarna var ju judar! Och det skulle inte dröja länge innan judarna skulle bli grymt förföljda inte minst av kristna som i fråga om övertygelse i grund stod judarna speciellt nära. Förhållandet påminner oss om att de som är oss nära kan bli de värsta fienderna. Se på alla de strider som rasat mellan kristna av olika bekännelser!

Ju närmare en människa står mig, t.ex. känslomässig, i fråga om släktskap eller umgänge i det dagliga livet, desto värre är det då min gudstro bryter den goda, förtroendefulla relationen. Men    ibland måste det bli så. Jesus driver det till sin spets: ”Den som älskar sin far eller mor, sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig”. Det är ett kors Guds barn har att bära. Men splittringen tränger ända in i det egna hjärtat. ”Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det”. M.a.o.: Inget på jorden, vare sig nära relationer eller materiell trygghet får vara viktigare än att ha frid med vår Herre och Gud.

   Synden hindrar oss dock från att så älska Gud av hela vårt hjärta som vi borde: Vi brister i de nödvändiga offer Herren kallar oss till. Så är bekännelsen till Jesus inte minst en bekännelse av min tillit till nåden och förlåtelsen Gud ger mig i Jesu namn och blod för min oförmåga att bära Kristi kors som jag borde.

   Den bekännelsen rymmer även ett hopp om att också de som inte nu delar min tro en dag skall låta sig omvändas. Märk väl: bland dem som gillade lynchningen av martyren Stefanus var Saulus från Tarsus. En dag övervanns hans otro av Herrens kärlek, kraft och nåd. Han blev Paulus, apostel och kristenhetens störste missionär.

   Må Gud bevara oss i den bibliska, apostoliska tron hur mycket vi än får lida för den!  

6 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Commentaires


bottom of page