Martin Luthers Lilla katekes hör till Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Denna korta sammanfattning av den kristna tron har kallats ”gemene mans bibel” och användes länge som predikotext vissa söndagar. Under 1800-talet började den brukas som lärobok i kristendom med förklarande utläggningar. År 1878 stadfäste Kungl. Maj:t en ”Kort utveckling av D:r Martin Luthers
Lilla katekes” som blev officiell lärobok för skolans kristendomsundervisning och kyrkans undervisning. Katekesutvecklingen består av frågor och svar med bibelhänvisningar, vilka lyfter fram de viktigaste trossanningarna. En fråga som är aktuell i dessa dagar då världen förhärjas av en global farsot är följande: ”Vad skall vi tänka om de olyckor som träffar människorna här i världen?” (106). Svar: ”De olyckor som träffar människorna skall vi aldrig anse som verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde. Gud har skickat dem för syndens skull. Han vill därigenom straffa, varna och väcka de ogudaktiga, men pröva och befästa de gudfruktigas hopp, kärlek och förtröstan till Gud.” Detta synsätt kan många ha svårt att bejaka. ”Gud som är kärleken kan väl inte skicka olyckor på oss människor”, resonerar man. Men då glömmer man människosläktet sedan syndafallet befinner sig uppror mot Gud och att syndens lön är döden. Synd är att vända sig bort från livets Herre vilket drar olyckor över oss. Man har också att betänka att Gud är den allsmäktige Herren över allting och att inget sker utan hans tillåtelse och vilja. Satan härjar lyckligtvis inte fritt utan begränsas av Guds goda, oövervinnliga styrelse. Det är Guds goda vilja att få människor att inse och ångra sin synd och bli lyhörda för Guds nåds evangelium. Får olyckor till följd att man öppnar sig för frälsningen i Jesus Kristus och tar till sig Guds nåd och sanning i tro, så räddas man till evigt liv. Lidandet som förorsakas av olyckor blir då det medel genom vilket människan undgår evig förtappelse och får den eviga salighet hon annars skulle gått miste om. Vi lever i en kultur där lycka ofta likställs med ett behagligt liv i denna världen. Detta till skillnad från människor i andra tider och kulturer, som såg eller ser farsoter, krig och katastrofer som oundvikliga inslag i en fallen tillvaro. Nu är ju målet och meningen med varje människas liv så mycket högre och skönare än att bara uppleva lycka på här jorden! Herren vill och verkar för att vi att åter få bli Honom lika och upptas i den verklighet av kärlek, liv och sanning som är den treenige Gudens väsen!
Olyckor som pandemier slår ju brett och blint. Det är självfallet inte så att de som drabbas värst skulle vara större syndare än andra. Det säger Jesus uttryckligen (Luk 13:1-5). Olyckor är dessutom timliga straff, inte eviga. Hur allt till sist går för oss avgörs i den kommande tidsåldern. Och det är bara otron, bortvändheten från Gud, som leder till evig osalighet. Dessutom: Fastän farsoter ytterst styrs av Gud är de något verkligt ont. Det var inte tänkt att våra jordeliv skulle plågas av sådant. Allt arbete för att bekämpa sjukdom och förhindra olycksfall är i linje med den gode Gudens omsorg om oss människor. Det visar hur Guds visdom, kreativitet och livsbejakande väsen ännu lever bland oss. När olyckor får människor att ta hand om varandra, söka Guds tröst i Bibeln och be för dem som drabbas, är det spår av Guds närvaro i människors sinnen. Å andra sidan: När man inte vill ta sitt ansvar för fatala missbedömningar och felaktiga åtgärder utan skyller på andra och bara vill rädda sitt eget skinn, då har olyckan drivit oss än djupare in i syndafördärvets tragik.
Ingen vet hur och när pandemin slutar. Ja, det är dessvärre inte säkert att man finner ett vaccin. Och även om coronaviruset inte alls är så dödligt som t.ex. pesten, är det så farligt att sjukvård, ekonomi och samhällslivet destabiliseras. Kanske ser vi nu hur vår civilisation vittrar sönder och ersätts med kaos, och allt lidande som följer därmed. Hur som helst får vi ta till oss orden att Herren med olyckor ”vill pröva och befästa de gudfruktigas hopp, kärlek och förtröstan till Gud” - Och så föra oss till Hans ord, nattvarden, bönen och den kristna gemenskapen. Får det som gör ansiktet sorgset stärka min tro på Bibelns Gud, ja då far mitt hjärta väl! (jfr. Pred 7:4) PT